Napalm Death – When all is said and done

En sista spark innan jag går och lägger mig kommer från OFF!

Jag står för att nerdragningarna i utbildningssystemet leder till studenter med kvalitativt sämre kunskaper än de som tidigare passerat systemet – man kan inte på något sätt få mig övertygad om att studenter blir kvalitativt bättre av att inte få föreläsningar och seminarier i den utsträckning de har ansetts behöva de senaste 100 åren. Problemet är att denna nedrustning åtföljs av att man omorganiserar system så att det på ytan inte ska märkas och ibland försöker man till och med bedöma studenter och elever på ett sätt som är tänkt att peka på att de blev bättre av att vara inskrivna men inte få nämnvärt med stöd. Ett sådant trick, det senaste i raden, handlade om att uteslutande bedöma utbildningar utifrån examensarbeten. Tanken (om man nu får kalla den för det) är att hela programs kvalitet ska kunna bedömas genom att granska uppsatser.

Ett problem på denna stupiditetens stjärnhimel tornar dock upp sig – det handlar om att sverige har skrivit på ett avtal om att kvalitetsgranska den högre utbildningen på ett sätt så att andra europeiska länder ska känna sig säkra på vad det är utländska studenter får med sig från sina studier i Sverige. Organet för detta heter ENQA och i och med Sveriges ändrade utvärderingsförfarande har de (precis som alla högkskolor, universitet och div remissinstanser) lämnat en massiv kritik av förändringen samtidigt som de framhåller att de inte längre kan borga för kvalitet i den svenska högre utbildningen. Vissa uttalanden har till och med pekat på att de kan komma att kräva Sveriges utträde givet att vi inte gör om systemet igen.

Så hur tänker Janne B när han å ena sidan vill locka betalande studenter till Sverige och samtidigt inför en förändring som gör att ingen längre vill skicka sk. free movers till oss på grund av misstanke om låg kvalité?

Skulle du köpa nåt som alla andra producenter av liknande varor tog avståd ifrån? Vill du köpa en utbildning som inte är värd nåt utanför sveriges gränser?

Nähä… jag misstänkte det! Den enda som inte har fattat det är vår utbildningsminister som tror att man både kan försämra kvalitén, höja priset på varan och dra in alla utlovade garantier som ett försäljningsargument!

Så snälla du som läser detta desperata inlägg – rösta vad som helst förutom alliansen i nästa val, karln kan uppenbarligen inte knyta skorna utan att googla på skosnöre + knut.

1. Mjölk – Bensin ration

För att pumpa upp olja behöver man bygga en mycket dyr oljerigg, den behöver bogseras ut på havet och förankras. Sen kan den tas i produktion och då ska den rymma arbetare som flygs ut i helikopter, arbetare som också vill ha mat, Internet och annan förströelse. När borrhålet är borrat ska oljan dessutom pumpas upp och transporteras in till land innan den raffineras och genomgår förädlingsprocesser – alla som har sett ett raffinaderi kan lista ut att inte dom heller är gratis eller för den delen särdeles billiga.

När så oljan blivit bensin ska den transporteras runt i världen till depåer och försäljningsställen där den pumpas vidare ner i tankarna på bilar, bussar och andra fordon. Priset vi betalar för bensinen går i relativt liten utsträckning till bensin – närmare hälften består av skatter så att vi inte kör upp all bensin på en gång och dödar vår planet medan VI lever här.

Å andra sidan så föder kor kor, som äter gräs (någonting som växer ur marken) och omvandlar gräset till mjölk i sina kroppar. Mjölken förädlas också i en slags raffinaderier men de är inte lika tekniskt avancerade eller miljöfarliga. Mjölken transporteras sedan ut till försäljningsställen där vi handlar den – men det är inga världsomspännande transportled utan relativt korta sträckor i jämförelse med ex bensin. När vi handlar mjölk är bara lite av kostnaden skatt och det mesta vi betalar för är mjölken.

Är det inte konstigt att mjölk blir så dyr i avsaknad av riggar, transporter, avancerade raffinaderier och globala transportnät?

2. Vad vill vi lägga pengar på frågan?

Vissa människor engagerar sig mycket i att lära sig operera i människors kroppar för att kunna rädda dem vid sjukdom och skada medan andra engagerar sig i att skapa fred eller att arbeta för att få mänskligheten i stort att tänka mer hållbart och långsiktigt. Inga av dessa engagemang är särdeles enkla att ta sig an, de kräver expertkunskaper, disciplin och mycken uthållighet. Dessutom är de relativt altruistiska då det inte är människorna som kämpar som tjänar mest på sitt värv – det är alla miljarder andra som har mest att tjäna på att de fortsätter sin kamp mot miljöhot, sjukdomar och orättvisor.

Andra människor lägger minst lika mycket engagemang på att slå plastpuckar i över 180 km/h mot små målburar, mot att sparka läderkulor långt och skjuta dem mot aningen större mål eller på att slå diverse föremål över nät eller stora arealer av gräs.

Jag gillar sport och kan ibland sitta och skrika framför en spännande match på tv – så det är inte så att jag på något vis är emot sport. MEN… är det inte lustigt att den som kämpar för miljö eller fred kanske som bäst tjänar en hockeyspelares årslön på en livstid? Är det inte konstigt att man tjänar mest pengar på att operera friska människor istället för sjuka, då de förstnämnda är villiga att betala för att bli smalare eller få mindre näsor samtidigt som de sistnämnda akut behöver opereras för att ens ha en chans att överleva?

Vi tycker – givet att utkomst speglar våra värderingar – att fotboll är viktigare än fred, att tennis är viktigare än kampen mot lidande och sjukdom och vi tycker uppenbarligen att det är viktigare att få friska människor snyggare än att få sjuka friska. Hm…

Jag kan inte förstå sånt här… kanske borde jag operera mig eller nåt?

Måndagen var hektisk och det var mycket att fixa med inne i Falun, jag handledde och hade möten non-stop innan jag stack hem och packade färdigt inför den kommande veckan. 20.00 stod jag på perrongen i Gävle och väntade på tåget mot Stockholm och några minuter senare gled det iväg. I Stockholm upphörde flytet och nattåget mot Lund var försenat närmare en timme – väl uppe på tåget jobbade jag lite innan jag la mig och sov.

Tisdagen började 05.30 av att väckningen körde igång – problemet med att vara ensam i en kupé för tre är att man måste klättra som en apa för att få av alla tre larm, jag misslyckades på den punkten och på väg upp mot det översta öppnade tågmästaren dörren till kupén och fann en medelålders man i kalsonger klättrandes upp mot översta slafen. Kvart i sju på morgonen var jag, tack vare mycket trevlig personal, incheckad på rummet – en snabb frukost banade vägen för ett par timmars sömn till innan konferensen började. Riks-P är en konferens för lärosäten som ger någon form av P-linjer eller PA utbildningar och Högskolan dalarnas utbildning PAL hör dit även om den rent administrativt är en katt bland hermeliner när vi jämför oss med varandra. Det är som tur är ett trevligt gäng och vi har det trevligt ihop. Vi lyssnade på HSV som berättade om hur utvärderingar av program kommer att ske (även om den europeiska kritiken antagligen innebär att denna runda av granskningar blir en engångsföreteelse). Kvällen tillbringades på Hallands nation med god mat, spex och trummor och tidig natt promenerade jag mot hotellet för någon timmes sömn.

Onsdagen bjöd på en fortsatt konferens med fokus på arbetsrätt och plötsligt var jag en katt bland hermeliner då jag inte läst ett uns rättsvetenskap och än mindre arbetsrätt. Det var ändå givande och jag lärde mig mycket, mest om hur mycket jag inte har lärt mig dock. Kvällen bjöd på en middag som flera av oss förlängde på Bishop Arms i Lund och kvällen blev, lite per automatik, sen även denna kväll.

Torsdag morgon skulle jag stå på perrongen vid 07.00 för att hoppa på tåget mot Stockholm och nästa konferens så det blev en tidig morgon igen. Resan gick bra och jag hann jobba lite på tåget också tack vare surfplattans möjlighet att dela sin uppkoppling trådlöst. Runt lunch hoppade jag av och hoppade in i en taxi mot nästa konferens där jag genast drack kaffe och började mingla i väntan på min kollega. Det bjöds på en föreläsning och sedan lades det fram papers som diskuterades – allt som allt en väldigt inspirerande dag tycker jag. Konferensen bjöd oss på lite bukfylla innan vi avrundade och vid 21.o0 checkade jag in på nästa hotell. Vår resebyrå, hade enligt lång tradition, bokat fel hotel men vi lyckades byta jämt på systerhotellet i gamla stan så efter lite om och men så kunde jag kasta mig i duschen före 23.00 den dagen. Jag knäppte på kanal 5 och vaknade av att klockan var 03 och att tv’n stod på. The big bang theory hann jag inte se eftersom jag måste ha slocknat redan under reklamen innan programmet.

Fredag bjöd på en uns senare morgon och en trevlig hotellfrukost. Föreläsningen och seminarierna var dock kompakta och när klockan närmade sig 17.00 fanns inte mycket energi kvar i oss. Kollegan och jag begav oss mot centralen och där blev jag sittande en liten stund i väntan på tåg. Strax efter 20.30 var jag äntligen hemma och kunde ta en dusch och varva ner…

Lördag sitter jag nu vid datorn redo att öppna uppsatser och börja kommentera dem – deadline är dagen innan kristi himmelfärds så dom behöver sin feedback nyss. Sådan är handledarens roll och nästkommande helg intar jag examinatorns roll och läser andra uppsatser.

På det stora hela är jag ändå nöjd med veckan och känner att jag har ett riktigt bra jobb även om det stundtals är krävande, det är få förunnat att ha ett så stimulerande jobb.